Efter 13 år tog Angela Gossow steget ned som frontkvinna i Arch Enemy och lämnade facklan till den unga och mycket talangfulla Alissa White-Gluz (ex-The Agonist). En era som många kommer ta som ett stort nederlag för Arch Enemy, men som jag ser var nödvändig.

Angela Gossows 13 år i Arch Enemy var succé, efter succé, efter succé. Det fanns inget som kunde stoppa dom. Och det finns inget som kommer kunna stoppa dom nu heller. De får in en sångerska som absolut inte är någon duvunge.

Alissa, som frontat The Agonist sedan 2004 har stor erfarenhet då The Agonist turnerat världen runt med band såsom, "Scar Symmetry", "Kamelot", "Sonata Arctica" och "Enslaved". 

Nya singeln, "War eternal", ifrån kommande plattan med samma namn är ett tungt epos där Arch Enemys rötter plockas fram och där Alissa tar sig an Gossows legendariska arv med stor pondus och bravur. Jag är mäkta imponerad.

Många har frågat sig hur hennes scenframträdande och närvaro under konserterna. Jag kan nästan till 100% säga att det kommer bli MINST lika energifyllda shower som Arch Enemy hade när Angela frontade bandet.

Det är ingen rookie, vi kommer få se framöver. 10 års framgångar med The Agonist är inget man ska sticka under stolen. Alissas karriär har gått spikrakt uppåt sedan hon såg dagens ljus på metalscenen. Och det gör ju inte det hela sämre att få äran att sjunga i ett av världens mest framstående melo-dödsband. 

Jag låter er lyssna själva. I min bok, låter hon som Angela när det begav sig för 13 år sedan. But hey, that's just me...

Ni hittar nya videon här: http://vimeo.com/89576028 

Nå, vad tycker ni? Släng iväg en kommentar, antingen här eller på Facebook. 

Stay true. Stay awesome.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.   Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut.  6 måna...

"Tyst. Säg inget." berättar hjärnan."Ingen kommer ändå att lyssna.", fortsätter den. Jag måste ändå få ur mig mina tankar. Hela min kropp skriker "NEJ!! SÅ JÄVLA ONÖDIGT ATT KLAGA!!" Ja... Kanske... Men... Jag behöver en kram. Jag behöver en lu...

  Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Nej, precis. Men ibland tar det tid innan man upptäcker att det faktiskt kanske finns något gott i allt elände.   För lite mer än 7 månader ändrades mitt liv totalt. På bara en mi...

  Här sitter jag. Nyss hemkommen från jobbet.    Här sitter jag. I min lägenhet.    Här sitter jag. Med tårar rinnandes längs kinderna.   Här sitter jag. Ensam.   Livet blir inte som man väntat sig. Det är en sak som är säker.    ...

  En vilsen själ i en allt för stor och otydlig värld.   Jag kanske syns mer än jag borde. Jag tar nog mer plats än vad jag förtjänar. Jag låter mer än vad folk orkar höra på. Jag kanske är överdrivet på.    En stor personlighet i en ...