Stay True! Stay Awesome!

Alla inlägg under april 2017

Av Herr Dunderskägg - 29 april 2017 23:35

För 16 månader sedan ändrades mitt liv, radikalt.


Jag blev lämnad av den största kärleken jag någonsin haft. Hela min värld vändes uppochned och jag hamnade i ett chocktillstånd som släppte 6 månader efter att förhållandet tagit slut. 

6 månader efter det att det skedde, flyttade hon nämligen ut från min lägenhet och jag hamnade i en depression som störde både jobb- och privatliv. Jag sov inte. Jag åt inte. Jag grät i min ensamhet. Jag funderade flera gånger på att avsluta mitt liv. 


Depressionen blev djupare och djupare och jag försvann in i ett hål, där mörkret omslöt mig totalt och jag stod på gränsen till självmord. Det var otroligt nära att jag inte orkade mer. Jag lyssnade på låtar som påminde mig om mitt ex, jag tittade på bilder på oss och grät, jag fick regelbundna ångestattacker och ville bara gömma mig från omvärlden. Jag slutade fungera som människa och blev, mer eller mindre, apatisk. 


Den kvinnan jag var tillsammans med var mitt allt. Jag planerade bröllop, flytt 70 mil norrut i Sverige och ändra allt i mitt liv - för henne. Helt i onödan. Fem år åt helvete, tänkte jag. Men nu kan jag se tillbaka på de fem åren och lära mig av det. Att för en - att inget är skrivet i sten och att livet kan förändras imorgon, till något mycket värre - eller bättre, för den delen. 


För ungefär en vecka sedan, så satt jag ner och slog igång en låt jag ofta kopplat ihop med mitt ex och jag märkte att.... Jag känner verkligen ingenting när jag lyssnar på låten, längre. Jag tryckte upp bilder på dataskärmen och även där - ingenting. 


16 månader efter att jag förlorat min själsfrände, hade jag äntligen kommit över henne. Samtidigt blir jag väldigt ledsen över att jag kunnat komma över, den jag trodde jag skulle få leva hela mitt liv med. Den människa som räddade mig när jag var låg, den som kramade mig när jag behövde det och den enda människa som älskat mig, utanför den innersta cirkeln. 


Det gör mig vemodig. Näst intill tårögd. Men samtidigt glad. Otroligt lättad, om inte annat. 


Jag blir fortfarande låg vissa kvällar, då jag sitter ensam. Jag har fortfarande kasst självförtroende, då jag testat onlinedatingsidor och sånt och man försöker vara trevlig, nå ut till andra, men bara blir totalt ignorerad. Man börjar tänka i banor om att jag inte ser bra nog ut, för att duga, eller att att jag är tjock eller nåt annat. 


Visst, jag kommer aldrig vara den kille som är den som ser bäst ut. Men jag vet samtidigt att jag har väldigt bra sidor hos mig själv. Men det ser man inte online och jag förstår att tjejer ignorerar mig, då jag är långt ifrån snygg. Jag är långt ifrån någon prince charming. Jag har mer och mer börjat ställa in mig på att vara ensam för resten av mitt liv. Barnlös. Singel. Det gör ont i hjärtat. Men det är något jag börjar anpassa mig till. Jag blir inte yngre. 


Jag kommer ALLTID vara självkritisk. Jag kommer alltid ha en skev självbild. 


Hur kan någon nånsin älska mig, igen, när jag inte älskar mig själv?


Här är jag nu. Nöjd med att äntligen vara fri från vissa demoner, medan andra inte vill släppa taget. 


Glad över att äntligen kunna se framåt, men ledsen över att jag förmodligen aldrig kommer att älskas av någon, igen. 


/D

Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Skäggig. Bloggar ibland.

Omröstning

Hur länge har du följt bloggen?
 Sedan starten 2009
 Följer den bara sporadiskt
 Hittade den just
 Din blogg är skit, vem bryr sig?

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Kategorier


Skapa flashcards