Var är den kommande generationen på väg nånstans? Grammatik som understiger ens icke godkänd i skolan, meningsuppbyggnad som aldrig förut skådats, förkortningar på "inte" (nt) och mycket annat.

Videobloggningar om att nån var trött imorse och att dom inte tycker om sin lärare för att läraren är stressad över att ha många elever, och därmed är en dålig lärare (i elevernas ögon).

Det pågår just nu en massvåldtäkt på det svenska skrivna språket runt om på internet. Något som jag skäms över något grönjävligt. 

När jag själv får barn så ska jag se till att dom använder ett korrekt språk, både i vardagslivet och på internet. De ska ha en bra grund att stå på och göra nånting bra med sina liv. Och inte bli analfabeter som halva internet (åldrarna 10-18) verkar vara.

Och en annan sak - VEM I HELVETE VILL FÖLJA EN 10-ÅRINGS JÄVLA LIV?! Dom har "modebloggar" och är "wild and crazy".... What the actual fuck?! Are you fucking kidding me?!

Verkligen? Modeblogg när du är 10? Smink och kosmetik i övrigt ska inte mina barn få hålla på med i den åldern. Aldrig i livet! Det får dom ta när dom blivit tonåringar. 

Och att sen släppa lös sitt barn fritt på internet redan vid 10-11 års ålder? Tror inte det, va?! Samma sak där, 14-16 är väl en lagom ålder för dom att ha en egen dator på sitt rum. Mobiltelefoner? Samma sak...

Maria hittade en blogg idag där en 12(!!!!!)-åring ger "kärleks- och relationstips".... Ni MÅSTE bara skämta med mig nu.... Jag satt och bara skakade på huvudet när hon läste upp frågorna och svaren.

En 12-åring är ju inte ens torr bakom öronen. Dom går i FEMMAN OCH SEXAN tamejfan!!
Jag, personligen, hade då inte en jävla aning om vad relationer och kärlek var vid den åldern. I den åldern var det fotboll, kompisar, TV-spel och leka krig det bästa som fanns. Brudar var inte ett dugg intressant.

Hela internet med sina värdelösa bloggar börjar spåra ur. Och det rätt rejält. Nej, fy fan så less jag blir på alla.

Jag älskar att spy galla såhär ibland. Det får mig att inte bli galen, eller spåra ur själv.

Nej, jag har aldrig sagt att min blogg borde läsas av alla. Det skulle skrämma mig om alla läste min blogg och tyckte den var bra. Jag vill att folk ska tycka den är skräp - för då får jag argumentera och kräkas lite mer.

Så kom med klagomål. I dare you. I doubledare you! Och med den bomben avslutar jag i sann Pewdiepie-stil:
"I DOOOON'T CAAAAAARE!!!!"

---

En vän till mig summerade allt som detta handlar om såhär:
"Känner att jag måste dela med mig av ett youtube klipp som verkligen beskriver mina känslor när jag ser det du beskriver. Enjoy."

Skruva upp volymen nu... Har ni gjort det? Bra, slå igång videon!

Stay true. Stay awesome.

Är det bara jag... Eller börjar fler ledsna på att "supa" på varenda fest? Eller börjar jag rent utav bli gammal?

Jag har kännt det vissa gånger att jag dricker ju gärna nån gång ibland på en helg sådär. Tre, fyra öl... Absolut, för att det är gott och för att det är jäkligt sällskapligt. Men jag har ledsnat på att bli dyngfull och bröla omkring som en annan 18-åring som precis har fått börja dra ut på krogen.

Visst - det händer väl fortfarande att man har en dålig dag och kroppen säger ifrån och man blir full fortare än vad man räknat med. Man raglar iväg och tycker att "jag klarar mig finfint hem" och att man sen knappt minns nåt.

Näe, jag dricker nog hellre några färre öl/shotar och blir lite smålullig i ett bra sällskap, än att bara häva i mig bärs för att tillfredsställa nån sorts omedveten alkoholists våta dröm.

Det har också oftare och oftare blivit så att jag och sambon hellre köper färre öl, och kanske några dyrare öl för att avnjuta tillsammans med god mat, eller på en liten förkrökare sådär, än att köpa plattvis med öl för att supa ner sig själv sönder och samman, så att man knappt kommer in till stan överhuvudtaget.

Samtidigt tycker jag personligen mer om de fester där man just kanske är lite mer städad och håller länge än att man ska kräkas innan klockan ens hunnit bli tolv. Och de som känner mig vet ju att jag utan problem kommer iklädd skjorta, slips och så (fast på ett avslappnat sätt), och jag vill inte att varenda fest ska sluta i ett jävla kaos där folk skriker sig hesa och blir "WOOOOH DET HÄR ÄR EN SÅN BRA LÅT!", eller ska dra upp volymen så man inte ens hör sina egna tankar (sen klagar folk på att det för hög volym på krogen - dubbelmoral much?)...

Öl är gott, men jag är inte den vilda typen... Längre... Jag får inte ut något av att festa som man gjorde när man var 18. Jag har inte det på ett tag nu i alla fall. Vem vet - det kanske kommer tillbaka nån dag, eller så är det så att jag håller på att växa upp? Burr... Hemska tanke!

---

Ta ett exempel: Säg att nyår står på menyn...

Jag tar hellre och köper in lite fin öl, en god rom eller så, lagar god middag, umgås med vänner i ett kök under en halv kväll, för att sen kanske röra sig till vardagsrummet - eller ha långbord i ett vardagsrum. Det spelas lagom hög musik i bakgrunden som alla kan relatera till och tycka om, utan att det ska springas var femte minut och byta låt till "sin musik"...

Det är lite finare klädsel, två- eller trerätters middag som sedan varvas med annat gott under kvällen. Ja, ni fattar kanske konceptet? Lite så vill jag ha det...

Inte där man bara ses för att tävla i "Jag blir fullast ikväll och ligga och spy innan tolvslaget!".

Missförstå mig rätt - jag tycker om fest, liv och rörelse. Men till en viss grad...

Stay true. Stay awesome.

Tjejer på Facebook - Listen the FUCK up!! Detta är MIN syn på det hela.

Om ni vill uppmärksamma bröstcancerfonden och forskningen kring den, kanske ni ska göra det på ett bra sätt istället för att skriva kryptiska meddelanden till varandra på FB där det står "Jag tänker åka till ett annat land i några månader"... FUCK THAT!!

Vill ni att alla ska få upp ögonen så kanske ni ska göra det på RÄTT sätt? Starta ett upprop eller visa att ni bryr er på ett sätt som inte får vissa att höja på ögonbrynen och skaka på huvudet åt ert värdelösa försök att sprida ordet om bröstcancer och allt runt omkring det? How would that be like?

Ibland funderar jag fan hur tjejer funkar. "Tihi... Det här är ju kul! Det är en lek som ingen kommer förstå... Hihi!"

Grow the fuck up!! Ingen bryr sig om barnsliga, kryptiska meddelanden i era statusar!

Skriv istället. "Jag (namn), ställer mig bakom bröstcancerfonden och forskningen som varje dag görs för att en dag besegra denna sortens cancer!" Och sen kanske sätta in en liten summa pengar som verkligen visar att ni bryr er. 

Förra året tyckte ni ju det var JÄTTEKUL att säga vilken färg ni hade på BH:n och trodde att folk skulle fatta att ni brydde er om en så viktig sak...

Men istället är det en jävla LEK för er. Folk fattar inte ett jota, blir förvirrade och blir istället inriktade på att förstå er status överhuvudtaget istället för att stå rakryggade och med ett tydligt meddelande stötta alla som kämpar med cancer istället för att leka en jävla lek.

Bra, nu har jag fått det ifrån mina axlar. Och som sagt... Cancer är ingen lek! Väx upp och bete er!

Gå in på CANCERFONDENS HEMSIDA och visa ert stöd. Andra forskningsområden ni kan hjälpa till att stötta är t ex: 

Fibromyalgi, hjärt- och lungsjukdomar och det finns massvis av fler sidor där ni kan öppet visa ert stöd och ge en summa pengar till forskningen.

Note: NI SOM HAR ANNAN ÅSIKT ÄN MIG HAR MER ÄN RÄTT ATT VÄDRA DENNA. MEN DET SOM STÅR SKRIVET I DETTA BLOGGINLÄGG STÅR JAG FÖR TILL 110%!!

Stay true. Stay awesome. Stay proud!!

Fick minsann en väldigt överraskande fråga igår, näe... Inte från min sambo, utan från en random tjej på bloggen igår, där hon frågade ifall jag ville gifta mig med henne.

Inte varje dag nån random tjej frågar mig det. Men liksom, jag är ju rätt så jävla lycklig i mitt och sambons förhållande, så det blir ju lite svårt att leva ett dubbelliv, när jag inte har den minsta lust att göra det.

Så, jag fick säga nej på ett ärligt, men ändå mjukt sätt. Stackars tjej... Hon kan ju inte veta att en snygg jävel som jag är upptagen liksom! Stackars jäkel...

Nej, jag har ju liksom planer att gifta mig med sambon i framtiden. Då vill jag ju inte lova bort mig tlil nån annan. Det vore ju ganska ofint sådär. 

Men samtidigt blir man ju väldigt smickrad. Jag har aldrig fått en så rak fråga i hela mitt liv tror jag. I alla fall inte från nån randomperson sådär. Speciellt inte från en tjej. Alltså - då menar jag inte att nån kille har frågat samma fråga nån gång. Ville bara klargöra det. Kunde ha blivit pinsamt annars.

Jag har ju inte direkt haft turen med mig på tjejfronten (ja, tills jag träffade sambon då vill säga). Tjejer har ju varit lite utav... Ehm... Ja, det går jag in på i ett annat blogginlägg tror jag så ni får den historien också.

Som sagt, smickrande och så... Men ett självklart nej. Såklart. 

Stay true. Stay awesome.

Vossatassar, ett norskt barnklädesmärke, hade i dagarna en kampanj via en sajt på nätet där min sambo är medlem och får ta del av de olika reorna och kampanjerna. 
Vi både fastnade direkt för Vossatassar, pga deras presentation av sig själva.

Läs, le och känn hur barnet inom er bara vill ut och leka igen:

"Ingen vet med säkerhet när Landet mellan natt och dag skapades, men man räknar med att det var nån gång
mellan natt och dag. Mitt där ute i intet någonstans, ungefär mitt i mellan ingenstans och överallt, hänger det en halv planet och dinglar belåtet.

Det vill säga, den är egentligen inte en halv planet, den är hel, den ser bara ut som en halv, eventuellt en halv kokosnöt, om du tycker är lättare att förstå. Landet är förresten en ö som är delad i två, med en sommarsida och en vintersida. Det betyder att de som lever där varje dag kan välja mellan att leka i snön eller sanden. 

Eller båda delarna.

Landet mellan natt och dag är befolkat av våra hjältar vossatassarna och en rad andra märkliga figurer som
inte heller är folk. Det är en färgsprakande, men osynlig värld där allt och ingenting kan hända.
Detta är en plats där fjällen grymtar konstiga ljud, där tyngdkraften ibland får hicka och där maneter kan flyga.
Det absolut viktigaste är dock att detta är det ställe där de sex vännerna och vossatassarna Rikke, Romle, Redderik, Uffe, Ponk och Smergel bor. Det är denna flocken av vänner som vi får följa på äventyr."

Dom vet hur man ska förklara sig själva ur ett barns synvinkel. Barnen de inriktar sig på är de mellan 2 och 6 år. Och i och med den lilla sagan de berättar kan man faktiskt själv sammanfatta det som genialt.

Läs denna för ert barn och deras ögon kommer säkerligen att tindra och ett säkert leende kommer spridas på deras ansikten.

Stay true. Stay awesome. 

Tänkte såhär, eftersom jag skriver så jävla bra blogginlägg så tänkte jag att jag kanske kunde få tipsa om en annan blogg jag har...

Åzums Sporthörna - för alla sportnördar där ute. Jag vet, kanske har skrivit lite objektivt på senaste tiden.

Ska bättra mig. Men det är ju det mina bloggar är till för. Att vädra ur sig ilska, irritation, uppgivenhet och ångest över många olika ämnen.

Men på den bloggen är det alltså BARA sport som gäller. För er med sportintresse. Såklart. Ni andra kan fortsätta följa den HÄR bloggen. Jag tänker inte ge upp den här bloggen i första taget.

Har ju både trogna och inte så trogna läsare här. Jag gillar er trogna läsare mest, hör och häpna. Men jag är även förtjust i er inte så trogna läsare som bara kommer in och försöker få mig att må dåligt. Ni förgyller min dag med era bittra inlägg om hur bitter jag är. Ser ni paradoxen? That's what I mean. 

Nåväl... Kanske bloggar om nåt vettigare senare idag, kanske hittar nåt som gör mig upprörd. Ni verkar gilla det allra mest, så. 

Ah, och just det.. För er fuckers där ute som har Twitter, så kan jag tipsa er om jag finns där också!

Håll ögonen öppna och far åt helvete, så hörs vi. Tjao!

Stay true. Stay awesome.

Det har snart gått två och ett halvt år sedan jag spelade in min låt "Goodbye, Farewell" hemma hos några musiker som bjöd in mig för att jag hade bra idéer till en låt som dom satt och spånade på, som dom hade skickat en slaskversion på. Ska sägas att det inte fanns nånting att hänga i julgranen då...

Nu, först NU - alltså TVÅ OCH ETT HALVT ÅR SENARE - har de hört av sig och FÖRBJUDIT mig att använda den som ett "medialt publikationsmedel".

Men, det konstiga är ju att jag frågade om lov om jag fick använda den som promotionlåt på publika sidor på internet och fick ett "ja" från båda "skaparna" av låten.

Men, man får ju snällt ta bort skiten från Youtube, fastän dom aldrig någonsin kommer använda den själva till något.

Den ligger och skräpar på deras dator fast det är jag som har gjort merparten av låten. Jag sa hur den skulle spelas och hur jag ville ha den, vilket sorts solo man skulle lägga i låten, riffet har jag skapat och en hel del annat. Och den har dom mage att kalla den sin. Visst - grundidéen var god - men extremt tråkig och utan något pulver alls.

Era jävla primadonnor!! Var glad att jag sprider ert kunnande för helvete, istället för att sitta som bittra 40-plussare som aldrig någonsin kommer göra nåt vettigt av sin musikaliska talang. Dom kastar den i sjön och tar samtidigt åt sig äran över någonting JAG fixade åt dom. Innan var låten tråkig, utan solon, utan någon som helst tyngd och attityd.

Men, vill ni ha det så - så får ni väl det. Det kommer bli ett sånt nöje att kunna stå på scenen där sen och se ner på er. Ni som aldrig tog chansen att göra nåt med ert musikaliska kunnande.

Far ni åt helvete, era jävla sopor.

Stay true. Stay awesome.